Etikettarkiv: #skuld

Låt det gro

 

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt. Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.

Prästen och teologen Reinhold Niebuhr 1926

Lena Appel ”Viktiga saker”

Just nu behöver jag den. Kanske kan den vara till nytta för några fler? Jag kommer på mig själv med att ha greppat alldeles förmycket… igen. I tron att jag skall kunna hålla koll och ordning. Men känslan av att tappa, att saker rinner mellan fingrarna trots att jag anstränger mig är överväldigande. Försöker hålla i, försöker att ”rädda”.
Har svårt att tro att det jag tappar skall ”klara sig”. Kanske är det just precis det som händer! Att det klarar sig? Som en klok vän sa när jag beklagade mig ”men det som du tappar kanske gror, men skörda får du göra långt senare” Hur vackert är inte det? Det och sinnesrobönen is the shitt. Tack Reinhold Niebuhr och Lotta Öhman De Boer.

Allt gott/Lena

Var tog tacksamheten jag kände vägen?

 

Hör ni hur det ekar?

Det är för att jag sitter i PMS-grottan och är otacksam. Allt är fel och mest fel är det på mig. Jag lider av i stort sett ALLA tillstånd och dåliga egenskaper man överhuvudtaget kan ha. Och jag tycker naturligtvis mycket synd om mig själv.
Vi får se om det vänder… kanske inte denna gången. Tänk om det är just den här gången som det hakade upp sig?

Lena Appel. "PMS-grottan"
Lena Appel. ”PMS-grottan”

Senare, samtal mellan några Lena kände
”Jaa, det var ju lite sorgligt hon kom liksom aldrig ut därifrån igen. Och nu har vi inte hört något på några år…”

Nämen grilla på ni 😉

Allt gott/Lena

Å ena sidan Å andra sidan…

Det är bra att kunna se saker från ett annat perspektiv, så att man kan ha empati och förståelse för andra människor och deras situation. I och med internet och globaliseringen så har ju vi fått mer och mer att ta ställning till. Det är svårt för att inte säga omöjligt för någon i vårt land att inte ha sett saker som kanske fått oss att fundera och kanske ta ställning. Men vad ska man lyssna på egentligen? Våra politiska partier spretar och några svänger hit och dit när det gäller många olika frågor.  Det är en helt ny tid och en situation som jag inte har en aning om hur jag ska hantera. Ibland blir jag jätterädd och allt blir svart och jag kan inte se hur saker ska bli bättre. Ibland är jag kaxig och tänker att det blir bra på något sätt bara jag gör gott här i det lilla, eller….? Är det bara mitt samvete som jag gör gott egentligen?

Lena Appel. "Röstkör"
Lena Appel. ”Röstkör”

Några av de saker jag tänker på…

Flyktingarna som kommer till vårt land för att söka skydd och försöka fortsätta sitt liv någon annanstans med förhoppning om att det skall bli bättre.
Då kan vissa säga; ”Fullständigt livsfarligt, de kommer att dra ner Sverige och alla blir fattiga och det kommer att bli ännu värre för dem som redan har det svårt”
Eller så säger man; ”Fullständigt nödvändigt, det föds för lite barn i vårt land. De som kommer blir de som räddar Sverige från att bli avfolkat och försvinna från kartan, det finns ingen som kommer att kunna ta hand om alla gamla och sjuka om vi inte tar in kraft och kompetens utifrån”. Eller något annat.

Vi har dem i vår värld som väljer att genomföra terroristdåd.
Några kan tycka; ”Det är återigen världens orättvisor. Och deras övertygelse och religion, det är långa vindlande traditioner som man inte bara bryter hur som helst. De har länge fått stå tillbaka för västvärldens rofferi så det är begripligt att de är förbannade”
Vissa anser; ”Fullständiga galningar, de har ingen som helst rätt att ta andra människors liv, hur illa behandlade de än har blivit eller vilka religiösa övertygelser de än må ha” Eller någon helt annan åsikt.

Mäktiga människor som väljer att starta krig och ta mark från varandra, kidnappa folk och på andra sätt förgripa sig på människor och utöva sin makt.
Om det tycker en grupp; ”Det är orättvisor som måste klaras upp, gamla och så invecklade att det nästan inte är någon idé att försöka förstå. Alternativt är det länder som inte kan sköta sig själva ordentligt som behöver styras upp då oftast av USA eller någon annan stor nation. Det här är en sådan jätteapparat som har sina ekonomiska mycel genomborrade rakt genom vår planet och runt om hela världen i ett mönster som är oöverskådligt”
Någon annan säger; ”Hur är det möjligt att några få kan få plåga och döda så många andra i den här världen? Det är väl förfan bara att sätta stopp för vapentillverkning och besluta att krig är förbjudet?” Någon tycker annat.

Vi har klimat hotet och debatten om hur vi ska göra för att rädda vår planet och vår arts överlevnad.
En del tycker; ”Detta är bara propaganda från en hop hysteriska trädkramare som har ekonomiska intressen i alternativa energiformer. Historien visar att temperaturen på jorden gått upp och ner genom tiderna och det är helt normalt”
Många andra säger; ”Det är kris och världen kommer att gå under om vi inte gör något NU. Vad ska vi lämna till våra barn? Hur stor skuld har jag i detta?” Det kan också komma någon helt annan synpunkt.

Vi har dem som inte ger sig in i någon debatt och som ”lever på” och som inte verkar bry sig om världsläget eller det lokala heller.
Då kan några tycka så här; ”Men för i helvete du kan väl inte bara sitta där? Du är väl också en del av detta?!”
Andra tycker; ”Ok, du förmår inte mer än så här. Av vilka orsaker har jag ingen aning om, men dina skäl är säkert goda. Och jag kan i viss mån avundas dig, det verkar lugnt och skönt” Kanske tycker någon annorlunda.

Ja ni fattar, det finns ju hur många exempel som helst, stora och små. Och det vrålar i mitt huvud av olika röster. Ståndpunkter och åsikter. Andras och mina egna rädslor. Jag har fullt sjå att sortera och försöka få någon ordning. Det kokar ner till att det enda jag kan göra är att följa min värdering. Vad är mina värden? Vad står jag för och tycker är rätt och riktigt trots min rädsla för allt nytt och okänt och alla röster som skriker.

Det jag vet är att jag är övertygad om alla människors lika värde. Och med det så kommer svaret på det mesta för mig. Ingen har rätt att skada någon annan människa för någon som helst anledning och därmed är naturen också fredad. Moder jord kommer under alla omständigheter att leva vidare det är ju oss själva vi utrotar. Hur, var och när vi ska komma dit är jag inte kvinnan att säga.  Jag vet bara att jag är innerligt tacksam för de människor som jobbar diplomatiskt runt om i världen. Margot Wallström är en av mina idoler och jag undrar om hon någonsin känner som jag – att hon har hundra gubbar i huvudet som skriker samtidigt? Ni som har orkat läsa ända hit tackar jag för er tid och att jag fick kräkas lite såhär i mellandagarna. God fortsättning och Gott Nytt 2016 till er alla.

Allt gott/Lena

Skuldfri!?

Jag saknar känslan av att känna mig nöjd.
Det är ju ganska äckligt faktiskt. Jag är tacksam och rent lycklig emellanåt, för min familj, min hälsa och allt fint jag har. Men i bakgrunden brusar känslan av att inte ha gjort tillräckligt. Att vara skyldig till miljöförstöring, svält och orättvisor.

Lena Appel. "Skuldfri"
Lena Appel. ”Skuldfri”

Den tror jag många av oss bär på i detta cirkussamhälle där allt skall göras samtidigt och fort ska det gå. Stresståligt och effektivt, samtidigt som vi tillber guden ”marknaden”. Och medan vi rusar fram i detta ekorrhjul måste vi plantera lite träd för att kompensera bilresorna, eller sopsortera ordentligt för att ozonskiktet ska finnas kvar, eftersom vi inte har valet att få hem våra varor utan plast och papper omkring. Se till att köpa mat som är ekologisk och närodlad, annars blir det miljöförstöring på flera sätt. Vi små människor får ta ett väldigt stort ansvar för saker som jag anser borde ligga på ett skrivbord lite högre upp i besluts- och lönelistan.

Vi luras att tro att vi kan göra skillnad med att slänga plastkorken för sig och dendiskade?! pappförpackningen för sig. När det i själva verket är tillverkarna som måste ta ett ansvar och sluta tillverka skiten. Eller kommuner som måste prioritera kollektivtrafiken.
Känns mer konstruktivt att trycka in häftstift i benen…

Allt gott/Lena

Pang!

Nu mår jag så bra. Jag har det så fantastiskt bra och tänker på hur lyckligt lottad jag är. Då inträder något märkligt, en rad frågor och påståenden dyker upp i huvudet…
– Har du verkligen rätt till att ha det sådär bra? Alla har det inte lika bra!
– Har du gjort dig förtjänt av det? Är du inte en riktig snyltare iallafall… tänk efter?
– Det kan ju inte vara så länge, så det är nog lika bra att du börjar må dåligt nu så slipper du chocken, när allt återgår till det normala och du får det som du förtjänar.
–  Inget varar för evigt, efter sol kommer regn. Fäll upp paraplyet, om du har något.

Lena Appel. "Spik i foten"
Lena Appel. ”Spik i foten”

Varje sån här tanke är som att slå sig själv med hammare på tån. Det är så korkat. Jag plockar fram stora verktygslådan med alla KBT verktyg och annat som jag har. Det går att vända det hela och jag kan packa ner både hammaren och tankeverktygen igen. Men den ”mentala tån” är öm och frågan kvarstår… varför gör jag SÅHÄR? Kanske behöver jag öva på att praktisera ”det är inte hur man har det, utan hur man tar det” även i positiva lägen?

Allt gott/Lena Appel

Lallallalalalaaaaa

– Var inte barnslig – ta dig samman!

Ja, det kan man ju tycka själv till och med, när man sitter där och nästan hyperventilerar över någon blankett eller annan typ av mall som jag eller mina barn förväntas klämma in oss i. Och man vet, att detta kommer inte att gå bra – för här passar vi inte heller in, så vi kan få en skolgång, sjukpenning, arbete osv. Nu har jag genomlevt så många sådana här  ”Press-under-stress-tillfällen” , under så lång tid, att jag reagerar instinktivt. Och jag tänker inte längre be om ursäkt för det – jag anser att mitt sätt att reagera är en sund reaktion på ett sjukt system.

Så igår när jag och sonen skulle på besök till Omsorgsenheten här i Nyköpings kommun, för att träffa en LSS-handläggare för att diskutera fortsatt fritidsverksamhet för sonen. Klumpen i magen var ovanligt liten och jag tänkte hela tiden på att det går nog på något sätt att lösa vardagen utan fritids, och planerade för det i huvudet. På så sätt skapade jag ett ”eget utrymme” där jag inte blev lika beroende av hjälpen och därmed inte lika stressad över att vi inte skulle ”uppfylla kraven”.

Lena Appel. "Lalalala"
Lena Appel. ”Lalalala”

Sonen och jag fikade innan vi gick dit, eftersom det kanske inte skulle vara så kul efteråt. MEN det gick bra! Jag kände hur jag nästan lättade från stolen som en heliumballong när handläggaren förklarade att de ska sluta ha tidsbegränsade beslut på insatser – det skapar ju sådan stress!

HOPP och HURRA säger jag! Allt gott/Lena Appel

Kejsaren har endast en hink på huvudet

Jag läste för någon vecka sedan en väns inlägg på Facebook där hon beskriver hur dåligt hon mår över tiggarna och orättvisorna i vår värld. Hon skrev om sitt dåliga samvete och jag vet att hon är en underbar människa som bryr sig om de svaga och utsatta i vårt samhälle och egentligen hör till dem som inte skulle behöva ha dåligt samvete överhuvudtaget.
Men jag förstår henne jag känner likadant. När jag kånkar mina kassar överfulla med mat och godis och sånt som INTE behövs för att överleva egentligen. Släpar mig vidare till Systembolaget för att inhandla ytterligare onödiga vinflaskor. Visst, jag ger till dem som sitter utanför butikerna, försöker döva mitt samvete något.
Hem till vårt fina varma hus, packa upp, det får knappt plats i kylskåpet! Men jag försöker vara tacksam och lycklig trots allt, jag menar vi HAR ju allt detta nu, det blir ju inte bättre för att vi sätter eld på huset och går ut och lägger oss under en parkbänk.

entankeomblogg
Under tiden lyssnar jag på radion som berättar om flyktningströmmarna i världen, det eviga tjafset om vem som ska göra vad. Extravalet här i vårt eget land som nu inte blir av, OK men jag orkar FAN inte höra en enda replik till från någon politiker som antyder att ”det var de andra som började”. Det känns som om jag ska börja gallskrika här på köksgolvet.
Det är ekonomer från stora banker som analyserar och siar om framtidens ekonomi. Och jag bara tänker att…

– Detta är en sån JÄVLA STOR BUBBLA så det finns bara inte…
Jag tror inte ett ögonblick på den här marknaden och sjuka ekonomin och vårt sätt att leva. Men jag vet inte vad jag ska göra!

Det är så totalt KJEJSARENS NYA KLÄDER!
De flesta av oss SER ju hur snett fördelat det är och hur fel det är. Jag tittar ut genom fönstret och funderar på hur mycket rovor det går att odla i vår lilla trädgård, för när allt går och pepparn är det nog bäst att kunna försörja sig själv med mat.

Sandlådeperspektivet
Det där med att omsätta saker till sandlådenivå har ju varit populärt i medierna den senaste tiden (svenska regeringen). Men om man tittar på världen och tar bilden av några få sitter i var sitt hörn och har varsin enorm hög med både sand och spadar och hinkar. Ohemult mycket! Det finns ingen chans att det ska kunna gräva med alla spadarna om de så bara tar ett tag med varje och sedan tar en ny och håller på tills de dör. Det blir spadar kvar oanvända. Och resten av gänget sitter utanför sandlådan och sträcker fram händerna för att be om en spade att hacka lite i torra jorden med. Då börjar de som sitter i lådan prata om att det är ju för jävligt att man inte kan få vara ifred och gräva.

Hur ska vi få bort de här jobbiga ungarna?
Snoriga är de också! Man kan ju tänka sig att lösningen finns i att en jättestor, god och fin DAGISFRÖKEN som kommer och helt enkelt, vänligt men bestämt förklarar för samtliga inblandade att man måste dela med sig. Och delar ut spadar till alla, och sandlådan blir tillgänglig för alla. Frid och fröjd kan man tycka. Men jag vet inte var hon är, jag saknar henne.
En annan klok vän skriver i sin blogg ”Queen of Kammebornia” och på Facebook om hur hon hatar rondeller och all hysteri  i vår vardag. Jag håller med henne också!
Men är det någon som deltar i detta Rondellåkande och hysteriskt handlande är det JAG!

Jag är fast!
Det känns som om jag måste åka bort, lååångt bort till något slags behandlingshem där jag lägger in mig och de avvänjer mig från konsumtions-hets och hets-ätning och hets-drickning och hets-allting. Kanske kan den jättestora och goda dagisfröken skjutsa mig dit?
Jag blir överväldigad vissa dagar av allt jävla elände rent ut sagt – FAN!

Lena Appel. "Fan"
Lena Appel. ”Fan”

Trots detta kan jag ärligt säga att jag är så tacksam för det jag har, men jag önskar att alla fick ha det gott.

/Lena Appel

Sopigt

TRYCK HÄR!
Så står det på yoghurtförpackningen och en liten illustration på en tumme. Jag gör som det står för att få bort översta delen av förpackningen och kunna klämma ut det sista av yoghurten.
Vad händer? Jo, först ingenting. Sedan händer jättemycket på en gång, den yoghurt jag skulle försöka ta till vara i sann mijlövänlig anda är sprids över delar av köket och mig och jag står med en kletig trasig yoghurtförpackning och känner väldigt starkt hur mycket jag hatar förpackningsindustrin både för att de förstör min vardag i det lilla och det stora.

Det sjuka i att vi tvingas hämta hem vår mat inslagna i förpackningar som tagit gud vet, hur mycket energi att tillverka och för att sedan när maten i dem är slut DISKA dem i rent vatten och sortera, ta bilen och åka till sopsorteringsstället för att slänga skiten!

Lena Appel. "Tunneln"
Lena Appel. ”Tunneln”

Just nu känns det lite mörkt här. Den gångna veckan har det debatterats i media om miljön och svenskarnas sopsorteringsvanor. Vi är inte så bra på det tydligen, men ändå bättre än andra länder?! Det regnar så att husen svämmar över och lite längre bort är det skogsbrand. Härregud finns det verkligen något ljus? Är det inte bara lika bra att människosläktet drar en plastpåse över huvudet och begraver oss själva i skiten vi skapat och lämnar moder jord?

Tar en banan, nästa vecka känns det nog bättre.

Allt gott/Lena

Några tankar om hormoner

Om man som jag drabbas på det sättet att jag periodvis blir… hur ska jag säga? – Personlighetsförändrad. Allt som dagen innan var ljust och hoppfullt är nu svart och fullständigt meningslöst, å fort går det.

Lena Appel. "Tankar om PMS"
Lena Appel. ”Tankar om PMS”

En riktig ”berg-och-dal-bana”. Ibland blir jag överraskad själv! Som när jag ena stunden svarar på en fråga från min man med ett trevligt sätt och ljus och kvittrande röst, och en halvtimme senare får ett fullständigt anfall (typ spett i hjärnan) av en liknande fråga. Jag behöver väl inte säga att det inte är trevligt och rösten påminner mer om någon sångare i ett dödsmetallband.

Det är möjligt jag är drabbad av fler diagnoser än PMS – jag vet inte men så kan det kanske vara. Men hur som helst så har jag hittat lite preparat som jag har provat under en tid och jag måste säga att för mig fungerar det ganska bra. Jag säger inte att jag är befriad från mina ”dalar” något bättre är det tycker jag (har inte frågat min man) rösten är kanske åtminstone lite mer åt Nina Hagen (är det bättre?) Nåväl på hemsidan www.mialundgren.se kan man läsa och bli lite klokare om våra komplicerade kroppar.

Lena Appel. "Tankar om PMS"
Lena Appel. ”Tankar om PMS”

Och tillsammans med en app WomanLog, som gör att jag har lite mer koll på var i ”berg-och-dal-banan” jag befinner mig och kan ha framförhållning och lindra det värsta, typ hinna få fram kräkpåsen innan kurvan. Man kan ju tycka att när man närmar sig femtio och kanske snart ska börja åka i ”Tekopparna” istället borde ha bättre koll, men nej tyvärr inte jag. Men bättre sent än aldrig som man brukar säga 🙂

Allt gott/Lena