Etikettarkiv: #insikt

En riktig konstnär lider

 

Att konstnärsyrket skulle bli tufft visste jag, hur många gånger har jag inte fått höra att jag kommer att leva fattig som en kyrkråtta och om jag någon gång skulle bli berömd/rik så skulle det ju i så fall ske efter min död. Jättekonstigt att satsa på något sådant – eller hur?! Jag var ung och döv för sådant, som tur var.

Lena Appel

En ”riktig” konstnär vill ha det svårt
Jag älskar att skapa och har ett stort behov av att skapa vackra miljöer och ting, det är det jag är bra på. Och jag har ett stort behov av att känna mig trygg och kunna försörja min familj. Detta blev ju en motsättning som undergrävde min självkänsla. Jag kände mig som en bluff. En ”riktig” konstnär ska ju inte vilja ha något annat än ny färg och duk.

Lena Appel

Allt kan bli för mycket
Jag kämpade i många år med att kombinera familj, brödjobb och mitt konstnärliga arbete. En tid som till stor del handlade om min yngste son och diagnosen autism, resan med honom och att också räcka till för hans bror. Till slut så blev jag sjuk i en utmattningsdepression. Det blev en vändpunkt för mig. Helt plötsligt hade jag ironiskt nog tid, men jag hade också givit upp. Jag hade nått den punkt då jag släppte min önskan att bli en framgångsrik konstnär. Och då kom inspirationen tillbaka, och även hälsan.

Lena Appel

Tillbaka till ritbordet
Jag bestämde mig för att gå en kurs i företagande och jag bestämde mig också för att jag hade rätt till egen tid och ett arbetsrum. Och helt plötsligt var mitt uppdrag så tydligt – att få mig själv och andra att må bra.

 Jag började jobba systematiskt, jag startade en blogg och skrev texter och skapade bilder som jag publicerade där. Det blev ett rytmiskt skapande och en slags bearbetning på samma gång. Och det har givit flera arbetserbjudanden och skapade snabbt möjlighet till försäljning av flera verk till både offentlig miljö och privat. Och det fortsätter för idag har jag även lagt till en webbshop.

Lena Appel

Jag valde att ta min plats
Jag slutade ängslas över vad ”etablissemanget” skulle tycka om mig som konstnär. Jag struntade i om jag var ”kaxig”. Jag talade om att jag fanns och vad jag kan. Och kraften till det kom ur att jag vill stå upp för dem som är ”udda blommor” de som inte passar in – dit hör jag själv.

Jag vill bidra med något gott till världen
Och göra den till en något bättre plats. Jag älskar att skapa verk som ger kraft och hopp, och höjer livskvalitén för människor.

Lena Appel

 

Jag har ett meningsfullt uppdrag
Jag utsmyckade en avdelning på ett demensboende och fick möjligheten att prata med de boende, anhöriga och de som arbetar där. Alla är så nöjda och säger att de – känner glädje när de ser mina verk. För mig som önskar att ge dem som behöver stöd och kraft något, kan det ju inte gärna bli bättre.

 

Allt gott/Lena

Vad är konst?

 

Vad är konst?
Den frågan har jag fått många gånger, och i begynnelsen av min karriär och när jag utbildade mig till konstnär ställde jag den frågan själv många gånger.
Jag hade talang nog att bli antagen på konsthögskola (ett av de största ögonblicken i mitt liv) Det var också tur, turen att just de professorerna var där och då, som kunde förstå just min talang. I ett annat sammanhang hade jag inte blivit antagen.

Den insikten hade jag inte då – känslan var mer att jag hade lyckats ”ta mig in” och nu gällde det att ta vara på tiden på bästa sätt och ”knäcka koden” det vill säga lära mig att göra bra konst och jag gick in för min utbildning till trehundrafemtio procent, såg till att få ett utbytes år på Akademien i Oslo för att få ytterligare perspektiv. Gick på varenda föreläsning och kurs som gavs.
Det är fullt med andra elever med olika grad av medvetenhet och mognad på ett sådant här ställe, många olika gästlärare och professorer med sina ”sanningar”. Alla dessa stöts och blöts man med i olika utsträckning under fem års tid, och får både praktiska och teoretiska kunskaper som är guld värda.

Gå vilse
Men det kan också vara förvirrande, inte för alla (många av mina studentkamrater var mycket restriktiva med vad de ville ta in), men för mig som hade tron att det ”rätta” sättet att göra konst låg utanför mig. Att det var något jag skulle hitta här om jag bara lyssnade och jobbade tillräckligt hårt. Jag har bjudit in många gästlärare till min ateljé och de har gjort tvärsäkra uttalanden om HUR jag ska göra för att det ska bli bättre. Och jag har tagit det som en sanning och vikit av på ytterligare en stig för att undersöka och finna. Resultatet blir visserligen koll på rätt mycket olika vinklar, teorier och inte minst tekniker, men jag och mitt konstnärskap var ju vilse.
Det förstår jag först nu långt senare, då var jag bara frustrerad över att det inte ”gick bättre”.

Lena Appel, ”letar”


– Va fan, jag gjorde ju allt ”rätt”?!

Det här var ju omoget och omedvetet – men det var vad jag förmådde då. Då hade jag inte insikten om att jag äger ”det rätta” redan. Jag har det i mig, jag ÄR det. Det är inget jag kan leta upp någon annanstans utanför mig. Tekniska, teoretiska kunskaper hämtar du från andra mer erfarna och belästa – men ”din konst” liksom ditt fingeravtryck har du redan, vare sig du vill eller inte.
Så vad är konst? Jag hävdar att, om någon påstår att ditt eller datt är konst, så är det just det PUNKT. Sedan kan man diskutera om vad man tycker om olika konstverk, men det är en annan historia.

I samma ögonblick vi ställer frågan, ”vad är konst?”, så lämnar vi över tolkningsrätten till omgivningen, liksom ger bort vår rösträtt, den alldeles unika. För att vi tror att det vi tycker eller gör inte är rätt eller rimligt. Och det betyder ju i en förlängning att det alltid blir de som vågar tycka som sätter vårt samhälles ribbor och gränser?! Så om vi vill ha utveckling och ”gå utanför den berömda boxen” får vi börja lita på att vi var och en är ”rätta och rimliga” och att vår unika röst behövs, kanske är det till och med vår förbaskade skyldighet och vårt ansvar?

Allt gott/Lena

Sangtalussior och Friskdomar

 

”Jag har fått en friskdom – den kommer av kärlek.”
Ja precis så sa sonen idag. Jag tänkte att ”du är ju magisk kära människa”. Egentligen är vi alla magiska, det vet vi – med hjärnan och förståndet. Men om vi också kunde få den insikten i magen och hjärtat.  Liksom känna det ända in i själen och ut igen. När vi når dit, tror jag att taskiga kommentarer och annat skit inte förekommer.

Lena Appel, ”Sangtalussia”


Om vi kunde älska oss själva – precis som vi är.
Skitsvårt – jag vet. Men ibland har jag fått en liten glimt av insikt – vilken kick det är 🙂 så med kärlek kan vi få ”friskdom”. Här tycker jag verkligen att ”Fake it until you make it” känns meningsfullt – sprid ditt ljus inåt och utåt, åt höger och vänster, upp och ner, fram och tebaks och hit och dit…

Allt gott/Lena

Skit???

Inte ens med de värsta affirmationer tror jag man kan förvandla skit till guld.
Tro mig jag har försökt… eller kanske har jag inte försökt tillräckligt…
Jag har övat på att följa min intiution och tro på mina intryck. Våga tro på att det jag ser, är det jag ser och inget annat. Sluta fråga mig själv om det verkligen kan vara såhär? Är det möjligt? Tar jag inte fel nu? Det känns ju som skit, men kanske är det bara jag som känner efter och är negativ. Om jag ger det lite tid och försöker vara positiv och bjuda till lite själv också, så kanske det visar sig att jag såg fel, det var inte skit utan något jättebra och fint. Det vet man ju att allt går inte på räls, och att saker kan kännas knöliga men visa sig bli bra, bara man har lite uthållighet och anstränger sig.

Lena Appel. "Skit"
Lena Appel. ”Skit”

Nu fyller jag snart femtio, och har levt efter den här devisen, mycket skit har det blivit. Ytterst få bajskorvar har visat sig vara något annat än just det. Nu känner jag starkt att jag inte har tid med mer bajsskåderi, utan jag tar risken att kasta bort en guldklump. Hellre det än skitlukt och ängslan.

Allt gott/Lena

Rätt eller fel?

Det finns flera sanningar!
Det kände ni naturligtvis redan till… men för mig idag 49 år 🙂 är detta något som äntligen har ”ramlat ner”.  Jag har utvecklat min ”gråskala” kan man säga. Min verklighet har varit svart-vit. Av-på, god-ond, snäll-dum, fin-ful, bra-dålig och inte minst RÄTT eller FEL.

Lena Appel. "Det finns flera sanningar!!?"
Lena Appel. ”Det finns flera sanningar!!?”

Det där har satt käppar i hjulen för mig. I tron att det faktiskt finns rätt och fel och i min iver att alltid göra RÄTT har jag med mina ambitioner ofta hamnat i kläm, då jag lyssnat till medmänniskor med andra ståndpunkter och åsikter än mina, och kunnat se poänger och logik, för att sedan fundera på ”vem har rätt?” Och alltid dragit slutsatsen att det är nog JAG som har FEL!

Ni fattar ju själva… Det är en mycket dum fråga – Vem har rätt? Vad är sant? Allt och inget skulle jag säga. Se på konflikterna i världen, hemska saker händer! Vem har rätt? Jag vet verkligen inte.  Det enda jag kan komma på är att – GÖRA RÄTT FÖR MIG. Alltså göra det som jag känner är rätt för mig, men det måste jag kunna göra utan att skada andra människor. Annars är det inte rätt… för mig.

Allt gott/Lena