Ani MaL – YouTube

 

Teknisk ursäkt för att skryta lite 🙂

Melker Appel/AniMaL

Testar att lägga in sonens YouTubeklipp i min blogg. Är en ”proud mama” och skryter hämningslöst med mina barn och deras göranden. Men vad ska jag göra? Jag är ju så jävla förvånad, hur i allsin dagar gick detta till? Jag har ju fått så begåvade barn?!

Inatt skall jag gå och lyssna på AniMaL (Melker) när han rappar. Jag gillar inte rapp och det är alldeles för sent på dygnet för mig men det hör ju inte hit.

Allt gott/Lena

This is Kluster-rap! I’m AniMaL! And this is my brain!

Källa: Ani MaL – YouTube

Slut-på-semester-ångest-men-det-blir-nog-bra

Nu är semestern slut. 

I morgon går jag till jobbet igen, HUR ska jag komma upp på morgonen? Jag har ju vänt på dygnet och hasar ju inte upp förrän på förmiddagen, och då rullar jag ju bara ut på verandan och blir liggandes där?!
Jag har ”jobbångest” helt klart, men det har ju gått bra många gånger tidigare så jag antar att jag kan räkna med det även denna gång. Lite ”semester-jet-lag” får det bli, inte värre med det (sade hon hurtigt och ansträngt). Ska dessutom bli riktigt roligt att träffa folk igen  – har grottat runt härhemma mest som sagt.
Jag konstaterar att sommaren har varit behaglig, ja det ordet vill jag faktiskt använda för det har inte varit för varmt, inte för kallt, inga mygg, få getingar (jag fick rädda en stackare ur rosévinet i går).

Lena Appel. ”How Do You Grow? VII”

Jag har inte varit helt ledig, som många kulturarbetare känner igen är ju ledigheten från ”lönejobbet” ett tillfälle att ge den egna verksamheten odelad tid. Så jag går ut hårt med att starta upp datorn och Outlook på Nyköpings kommun i morgon bitti för att på eftermiddagen dra vidare till Mårtens Hus här i Nyköping för att hänga några av mina bilder där.

Så från och med tisdag 1 augusti till och med 1  september går det bra att äta en god bit mat och samtidigt se mina senaste bilder ur serien ”How Do You Grow?”

Välkomna!

Allt gott/Lena

 

Trädgårdsbetraktelser

Ekorrar och vita blåklockor

Jag kan nu meddela att sedan några veckor har ekorren som hade problem att förstå hur foderautomaten fungerade har knäckt koden. Och både den och en kompis lyfter nu gladeligen på locket med sina små nosar och hämtar upp nötter för att hålla i sina små tassar och gnaga på. Och de ser preeeciiiissss ut som Walt Disney-ekorrar, jag förstår hans inspiration av djur mer än väl.

Den ena ekorren har fått vanan att sätta sig inuti foderautomaten med locket stängt, jag vet inte om den ägnar sig åt hetsätning i största hemlighet? Men inte tänker på att vi kan se hen genom plastrutan på framsidan? Som ett skyltfönster. Frosseriet är på intet sätt hemligt. Men vi har ju alla våra svagheter.

Får en bild av mig själv vid en motsvarande foderautomat i storlek (typ utedass) som är fylld med ostbågar stora som sovsäcksrullar. Där skulle jag också tappa all värdighet.

Men för att inte lämna er med en otäck bild på näthinnan visar jag något av det vackraste jag vet. Den vita blåklockan som min farmor hade i sin trädgård när jag var liten. Och jag älskade den – så givetvis vill jag ha den i min trädgård nu.

Foto: Lena Appel. ”Vit blåklocka”

Allt gott/Lena

Rapport från en trädgård

Jaha så har det varit Kristihimmelfärd och med den röda dagen så blev det hux flux en riktig långhelg, eftersom det fredagen blev en liten fin klämdag. Vilka underbara dagar. Jag är sjukt tacksam för värmen, solen och de ljumma vindarna som jag har och min familj har sugit i oss och njutit ohejdat av.

Lena Appel. Vår ekorre har äntligen vågat sig fram till foderautomaten.

Vår ekorre (titta noga ovanpå foderautomaten) där sitter den och förstår inte ännu att så länge hen gör det kommer det inte gå att nå nötterna bakom glaset, to be continued.

Lena Appel. Fiskarna simmar i pollensmetigt vatten.

De stackars dammfiskarna har det pollendammigt just nu – ser ut som de simmar i rabarberkräm, hoppas det inte känns lika hemskt som det ser ut.

Lena Appel, Syrenös

Syrenerna verkar inte påverkade vare sig av foderautomater eller pollen – de öser på, det är som en fantastisk dimma av syrendoft i trädgården, alla är lite halvhöga.
Trots missbruket har vi lyckats grilla flera gånger och hängt i hängmattan, slappat på verandan och spelat spel, samt gjort en utflykt där vi fann en padda som ville följa med hem till dammen. Sagt och gjort… så nu får vi se vad hen hittar på.

Allt gott/Lena

Är du en Rhododendron så är du…

How Do You Grow?

Lena Appel ”How Do You Grow? II”

är fortsättningen på mina tidigare projekt…” Är Du Normal?”

”Får Du Rum?” 

och ”Passar du in?”

Kramare. ”Kom och sätt dig och Passa In!”

Jag använder växterna för att gestalta individen
Min fascination för naturen, blommor och odling är lång, och likt växter behöver även vi människor olika förhållanden och förutsättningar för att växa och bli starka och friska.

Om vi för ett ögonblick tänker oss att vi är växter – vilken skulle du vara?
För egen del misstänker jag att jag är en typisk Solros – behöver mycket ljus, vatten och värme (Läs spotlight, mat och uppskattning) men då blommar jag å andra sidan som en galning, och producerar massor med frön som de små fåglarna har glädje av.

Du försöker inte få morötter att gro på ett berg, däremot gillar mossa och taklök den platsen.
Självklart tänker du, ja det är det ju. Men varför gör vi så med våra barn och ungdomar?

Lena Appel. ”How Do You Grow? VII”

 

Skolan är ett fantastiskt växthus…
… men bara för några få procent av alla arter. Resten dör eller lever en tynande tillvaro där de inte får rätt förutsättningar och näring för att växa till sig och visa sina ”sanna kronblad”.

Är du en Rhododendron så är du…
Vi har en kultur som uppmuntrar oss alla att försöka bli en och samma växt… typ en tulpan. Vilket innebär att de som inte är en Tulpan, förtvivlat försöker rycka bort blad och kvistar i ett försök att få till det. Men är du en Rhododendron så är du, och det är ju onekligen roligare med lite variation. Eller vill vi ha ett samhälle/rabatt som ser ut som en Tulpanodling från Holland?

En välmående Hortensia är en fröjd för ögat, och nej den liknar inte alls den lilla spröda Linnean i sin skogsbacke – men det är ju liksom det som är grejen.

Allt gott/Lena

How Do You Grow?

 

Har du de bästa förutsättningarna för att gro och växa?
Att utvecklas till den unika varelse du är menad att bli/vara?
Många har bra förutsättningar men rycker ändå av sig vissa kronblad eller kortar ner stjälken för att passa in och se ut som alla andra i rabatten. Andra av oss har inte alls så god jord att växa i, och inte tillräckligt med ljus heller. Då handlar det mer om att överleva.

Lena Appel. ”How Do You Grow? VII”

Jag tycker ju att i de bästa av världar får vi alla en tillräckligt lämplig plats att växa på, och vi inser också vikten av mångfald och låter luddiga blad och härliga färger vara precis som de är. Delar av mitt bildprojekt finns på min webshop. Välkomna att titta in!

Tänk vad spännande, vi får försöka tänka efter vad vi behöver för att växa och sprida just vår fägring i trädgården.

Allt gott/Lena

Låt det gro

 

Ge mig sinnesro att acceptera det jag inte kan förändra, mod att förändra det jag kan, och förstånd att inse skillnaden.

Låt dock aldrig min sinnesro bli så total att den släcker min indignation över det som är fel, vrångt och orätt. Att tårarna slutar rinna nerför mina kinder och vreden slocknar i mitt bröst.

Låt mig aldrig misströsta om möjligheten att nå en förändring bara för att det som är fel är lag och normalt, att det som är vrångt och orätt har historia.

Och låt mig aldrig tvivla på förståndet bara för att jag är i minoritet.
Varje ny tanke startar alltid hos en ensam.

Prästen och teologen Reinhold Niebuhr 1926

Lena Appel ”Viktiga saker”

Just nu behöver jag den. Kanske kan den vara till nytta för några fler? Jag kommer på mig själv med att ha greppat alldeles förmycket… igen. I tron att jag skall kunna hålla koll och ordning. Men känslan av att tappa, att saker rinner mellan fingrarna trots att jag anstränger mig är överväldigande. Försöker hålla i, försöker att ”rädda”.
Har svårt att tro att det jag tappar skall ”klara sig”. Kanske är det just precis det som händer! Att det klarar sig? Som en klok vän sa när jag beklagade mig ”men det som du tappar kanske gror, men skörda får du göra långt senare” Hur vackert är inte det? Det och sinnesrobönen is the shitt. Tack Reinhold Niebuhr och Lotta Öhman De Boer.

Allt gott/Lena

Fas två på Kap Verde

Så sitter man här, på en vindpinad och solbränd ö mitt i Atlanten

Lena Appel, ”ocensurerat”

Och funderar på hur just detta var så frestande då på skärmen hemma vid skrivbordet för en tid sedan? Tonåringen surar, vägrar äta något annat än vitt bröd och pomfritt, och varmvattenberedaren är stor som en kaffekopp. Vi har bränt oss, har blödande skavsår av sand i skorna och i ögonen. Shitt tänker ni kanske, men det är sant, det är också sant att vi unnar oss finare käk då sonen äter en köttbit och grönsaker – då åker moderskapet in på grönt igen. Vi skrattar och badar på en fantastisk solig och fin strand alldeles intill, och kommer ihåg att kleta in solskyddskrämer.

Lena Appel, ”Hotell”

Den här sistaminuten resan till solen och värmen. Då var det kallt och mörkt, och det mesta tedde sig bättre någon annan stans. Det var då jag tryckte på ”beställknappen”, och den känslan, det är den som är värd vartenda öre.

Fas ett. Förväntan, vilken underbar känsla det är. Eller ska man kalla det för tillstånd. Den tiden innan något förväntat positivt ska ske, kan du fylla med precis vad du vill. Det är som våren. Du har hela den plus sommaren framför dig, den finns kvar. Ännu inte upplevd/uppäten. Som en god middag, en semla eller ett glas gott vin. Vädret har fortfarande goda möjligheter att bli precis perfekt.
Allt balanserar på toppen. För ännu har du inte tagit första tuggan, blivit halvt illamående av att ätit för mycket eller för berusad eftersom det blev mer än ett glas av det goda vinet.
Du har inte bränt dig i solen, inte heller blivit antastad av försäljare som är oerhört påstridiga, men som du inte kan klandra för du vet att de behöver pengarna. Inte heller har du smakat på den bittra insikten om att du är en presumtiv. ”Kund” för de unga män som säljer sin kropp till välgödda västerländska kvinnor.

Lena Appel, ”could be anything”

Fas två. Just nu är det julafton. Vi är mitt uppe i det jag och min familj har längtat efter och som jag har förberett, lagt för mycket pengar på och nu har vi smällt i oss julbord, godis och tecknade figurer och tillståndet kan kallas för blandade känslor. Jag tycker att jag har ätit för mycket, spenderat för mycket, och känner ett visst mått av skam över det. Spänningen och skulden gör att humöret blir lite varierat och jag vill att julen ska vara över men samtidigt inte.

Lena Appel, ”skador”

Själva upplevelsen här och nu. Är fylld med vitt skilda fakta, känslor, tankar och viljan till något. När julafton är över, då vi är hemma igen, är nästan alltid känslan ”skönt”. Vardag igen, borta bra men hemma bäst och liknande känslor.

Lena Appel, ”vackert”

Fas tre. De känslorna går fort över och övergår till att bli ” nostalgi-läge”. Fas tre då man återgår till fas ett men med fakta, något av en ”postförväntan” . Då sållar jag bort gråskalan, det lite halvtråkiga och småmisslyckade och oviktiga försvinner. Kvar blir minnena av det som var riktigt otrevligt men mest av det som var roligt och härligt, Det jag vill komma till med detta är att jag upplever själva skeendet eller händelsen som både härlig men också bitvis asjobbig, men det är värt det för ” förväntanstiden” och ”nostalgitiden” överväger och anstränger man sig att hålla humöret uppe under resan så kan ”nostalgitiden” fyllas med gemensamma upplevelser som räcker länge länge. Nu ska jag gå och duscha… tvättat hår är överskattat, har nog aldrig haft en sådan intressant frisyr.

Allt gott/Lena

Jotack det rullar på!

 

– Tjena hur är läget? – Jotack, det rullar på.
Så hör jag mig själv säga ibland, men var jag har fått det ifrån vet jag inte. Det är ju ett ganska undvikande svar, rullar på… vadå, vad är det exakt som rullar? Om man ska bli sådär lite bokstavlig…

Jo, jag kan tycka att jag börjar få stora möjligheter att faktiskt kunna rulla snart . När jag har en dålig dag och tittar mig i spegeln – fast det skulle jag inte benämna ”rulla på” egentligen…
Att det rullar på ska väl betyda att det är ok. Eller i alla fall att man står ut och absolut inte orkar prata om det som kanske är lite kantigt just nu.

Lena Appel, ”jotack det rullar på”

Att det rullar på kan vara att det mest basic fungerar.
Typ vi äter, och kommer iväg till jobbet  o skolan. Det kan vara nog ibland – speciellt såhär års.

– Nej tack vi tar bara Basic utbudet den här månaden, äta – sova – skita. Återkom senare i vår, så får vi se om vi orkar uppgradera utbudet.

Lena Appel. ”Draghästen”

Att det rullar på kan vara Den lilla ”Livs vagnen”
En metafor för livets gång och vår utveckling. Ibland är det ju riktig fart, sådär så man knappt vågar titta, mest bara sitter och håller i sig krampaktigt i kanterna för att inte ramla ur. Då svarar man inte överhuvudtaget på frågan ” tjena hur är läget”. Möjligtvis vrålar man bara rakt ut och rasar förbi.

”Livs vagnen” kan ibland tappa ett hjul, då står det helt still. Eller knaggla på långsamt och trögt ibland får man gå ur och dra själv. Då svarar man inte heller att ”jorå, det rullar på”.

Det är nog när underlaget är ganska gropigt och hjulen är fyrkantiga men det är ändå lite nedförsbacke som jag svarar – Jo tack det rullar på…
Lite skakigt och snett – men det går framåt.

Trevlig resa/Lena

Konstnär