Kategoriarkiv: #konst

En riktig konstnär lider

 

Att konstnärsyrket skulle bli tufft visste jag, hur många gånger har jag inte fått höra att jag kommer att leva fattig som en kyrkråtta och om jag någon gång skulle bli berömd/rik så skulle det ju i så fall ske efter min död. Jättekonstigt att satsa på något sådant – eller hur?! Jag var ung och döv för sådant, som tur var.

Lena Appel

En ”riktig” konstnär vill ha det svårt
Jag älskar att skapa och har ett stort behov av att skapa vackra miljöer och ting, det är det jag är bra på. Och jag har ett stort behov av att känna mig trygg och kunna försörja min familj. Detta blev ju en motsättning som undergrävde min självkänsla. Jag kände mig som en bluff. En ”riktig” konstnär ska ju inte vilja ha något annat än ny färg och duk.

Lena Appel

Allt kan bli för mycket
Jag kämpade i många år med att kombinera familj, brödjobb och mitt konstnärliga arbete. En tid som till stor del handlade om min yngste son och diagnosen autism, resan med honom och att också räcka till för hans bror. Till slut så blev jag sjuk i en utmattningsdepression. Det blev en vändpunkt för mig. Helt plötsligt hade jag ironiskt nog tid, men jag hade också givit upp. Jag hade nått den punkt då jag släppte min önskan att bli en framgångsrik konstnär. Och då kom inspirationen tillbaka, och även hälsan.

Lena Appel

Tillbaka till ritbordet
Jag bestämde mig för att gå en kurs i företagande och jag bestämde mig också för att jag hade rätt till egen tid och ett arbetsrum. Och helt plötsligt var mitt uppdrag så tydligt – att få mig själv och andra att må bra.

 Jag började jobba systematiskt, jag startade en blogg och skrev texter och skapade bilder som jag publicerade där. Det blev ett rytmiskt skapande och en slags bearbetning på samma gång. Och det har givit flera arbetserbjudanden och skapade snabbt möjlighet till försäljning av flera verk till både offentlig miljö och privat. Och det fortsätter för idag har jag även lagt till en webbshop.

Lena Appel

Jag valde att ta min plats
Jag slutade ängslas över vad ”etablissemanget” skulle tycka om mig som konstnär. Jag struntade i om jag var ”kaxig”. Jag talade om att jag fanns och vad jag kan. Och kraften till det kom ur att jag vill stå upp för dem som är ”udda blommor” de som inte passar in – dit hör jag själv.

Jag vill bidra med något gott till världen
Och göra den till en något bättre plats. Jag älskar att skapa verk som ger kraft och hopp, och höjer livskvalitén för människor.

Lena Appel

 

Jag har ett meningsfullt uppdrag
Jag utsmyckade en avdelning på ett demensboende och fick möjligheten att prata med de boende, anhöriga och de som arbetar där. Alla är så nöjda och säger att de – känner glädje när de ser mina verk. För mig som önskar att ge dem som behöver stöd och kraft något, kan det ju inte gärna bli bättre.

 

Allt gott/Lena

Snö ute, konst inne, sol i sinne

Det är mars och vinter men ändå har vi kommit över på ”rätt sida”, trots att det är mer snö än det varit på hela den här vintern känns det vårigt. Det är något med ljuset förstås, och lite mer fågelsång. Jag njuter av att se knopparna på Rhododendronbuskarna som sover ett tag till men om bara ett litet tag kommer de att vakna och blomma med de mest fantastiska blommor. Hur klarar de kylan? Vill virka små fodral till dem!

När det är mörkt och kallt blir det så mycket enklare att krypa in i ateljén. Här är lite av det senaste som har landat…

 

Jag tror vi kan växa tillsammans. Jag tror till och med att det går bättre, vissa sorter behöver skuggas, och andra behöver något att stödja sig mot.

 

Lena Appel, ”Blå Blomma” ur serien How Do You Grow?

Mer näring och ljus till er – Gro & Väx!

 

Allt gott/Lena

Vita pallar och kliande hjärtan

 

Så är det dags att börja avveckla julhelgen och det nya året har redan blivit 7 dagar gammalt.
Det går så fort så fort allting. Tonåringen har skolstartsångest och mannen och jag har liiite jobbångest.  Jag tycker bra om vardagen, allt rullar på bättre då tycker jag.

Även om min ledighet från anställningsjobbet har varit skön och tiden har jag lagt på att fira jul och jobba i ateljén.

Har färdigställt en triptyk som kommunen har köpt in till ett demensboende. Det är den andra utsmyckningen på kort tid som förhoppningsvis kommer glädja boende som lider av demens. Det gläder mig väldigt mycket och jag har vävt in mycket glädje och kärlek i målningarna så jag hoppas att det ska spridas till dem som behöver.

 

Jag fick själv en av de finaste presenter jag någonsin fått den här julen.
Yngste sonen var väldigt orolig i höstas då han skulle börja på särskolegymnasiet Gripen här i Nyköping. Vi pratade om vad som gnagde och en av sakerna var att han var orolig över att behöva bygga en möbel.
Det är ett av projekten eleverna har, att välja en enklare IKEA-möbel och montera och måla den. Han var inte sugen alls på det.

– Hur gör man det? Jag kan ju inte sånt heller.

Men så i julas kommer han med en stor IKEA-kasse, och i den en jättefin vit pall som han hade gjort och nu gav till mig.

-Här får du mamma, den kan du sitta på i ateljén när du målar.

Rörd är väl bara förnamnet, jag blev sådär glad på riktigt ni vet, och jag kunde se hur stolt han blev.

Pallen är den bästa pall jag någonsin har haft, kommer alltid att använda den såklart.

Precis som alla fina små gåvor jag fått under åren av båda sönerna, äldste sonen hade för många år sedan i skolan tovat ett hjärta som skulle hänga runt halsen, och det gav han till mig. Jag blev lika rörd då och satte genast på mig detta vackra. Problemet var bara att det kliade något så infernaliskt att jag blev helt flammig och såg ut som om jag drabbats av någon suspekt sjukdom, så det har nu blivit mer en väggdekoration, en mycket kär sådan.

 

Allt gott/Lena

Work in progress

Förlustar mig i ateljén
Med målningar som skall vara med på julsalongen hos Galleri Sjöhästen här i Nyköping i december. Galleriet är inrymt i ett äldre hus med stora vackra fönster och högt i tak och knarriga golv. Känns spännande och roligt att få hänga mina verk i den härliga miljön och se vad som händer.

Lena Appel, work in progress

Det är alltid lika spännande att hänga en utställning. Jag har varit med på utställningar i klassiska gallerier och konsthallar, industrilokaler, ett gammalt elverk, kyrkor. Inomhus och utomhus. Och det blir något nytt varje gång. Ett verk förändras med miljön och betraktaren, det är bara att hänga med.

Men än så länge är vi (jag och mina blomindivider) i den trygga ateljén och allt är frid och fröjd, och jag är en lyckligt lottad människa som får hålla på med detta som jag älskar.

 

Klart slut å kram Lena

Art Power

 

Jag är så j-a glad…
… två av mina verk hänger nu permanent på äldreboendet Myntan, Nyköping i en av avdelningarna för dementa och ”Gör gott”.

Konstens kraft.
I våras provade jag och konstansvarig på Nyköpings kommun att hänga två målningar ur min serie ”How Do You Grow?” på avdelningen. Tidigare hade de haft utmärkt konst men som personalen och de boende upplevde inte fungerade. Associationerna blev tokiga och de boende mådde dåligt. Det är ett väldigt bra exempel på konstens kraft och att den goda tanke man haft kan komma på skam, och det är svårt att förutse.

De tidigare verken var på intet sätt dåliga, tvärtom, men just där och då var konsten, platsen och människorna inte kompatibla. Konsten har kraften att väcka saker hos betraktaren och det är alltid ”I betraktarens öga” – därför att vi alla bär på skilda historier och minnen.

Lena Appel, målning, work in progress.

Do no harm.
Jag var själv lite orolig att framförallt de boende skulle bli upprörda av mina starka färger och former. Så jag tog kontakt med en person som har lång erfarenhet av arbete med dementa och som undervisar i ämnet, min mamma Birgitta Appel. Sån tur att ha den kunskapen på nära håll, och jag frågade henne om vad hon trodde.

Hennes erfarenhet sade att tvärtom kan starka färger och tydliga former vara bra. Och uppenbarligen hade hon rätt för reaktionerna från personalen de anhöriga och de boende inte minst har varit fantastiska. Att de tycker om att titta på bilderna och känner sig glada och får kraft.

Jag blir rörd. Kan det bli bättre?
Det är en sån gåva att få uppleva att det jag skapar med sån lust och glädje i min ateljé får komma människor till del och ge det som är min önskan – kraft, inspiration och förhoppningsvis lite healing i och med det. HURRA!

Allt gott/Lena

Vegetarisk grafik

Utställning – Mårtens Hus – Nyköping
Nu hänger några av mina bilder på Mårtens Hus – Vegetarisk och vegan mat när den är som bäst och i trevlig miljö.

Lena Appel. Interiör från Mårtens Hus. Nyköping.

Själv är jag fortfarande köttätare men mitt bidrag till det vegetariska får bli bilderna av mina växter/vänner. Det går bra att se utställningen fram till 4 september.

P.S fast idag åt jag linssoppa… faktiskt D.S.

Välkomna! Lena