Fas två på Kap Verde

Så sitter man här, på en vindpinad och solbränd ö mitt i Atlanten

Lena Appel, ”ocensurerat”

Och funderar på hur just detta var så frestande då på skärmen hemma vid skrivbordet för en tid sedan? Tonåringen surar, vägrar äta något annat än vitt bröd och pomfritt, och varmvattenberedaren är stor som en kaffekopp. Vi har bränt oss, har blödande skavsår av sand i skorna och i ögonen. Shitt tänker ni kanske, men det är sant, det är också sant att vi unnar oss finare käk då sonen äter en köttbit och grönsaker – då åker moderskapet in på grönt igen. Vi skrattar och badar på en fantastisk solig och fin strand alldeles intill, och kommer ihåg att kleta in solskyddskrämer.

Lena Appel, ”Hotell”

Den här sistaminuten resan till solen och värmen. Då var det kallt och mörkt, och det mesta tedde sig bättre någon annan stans. Det var då jag tryckte på ”beställknappen”, och den känslan, det är den som är värd vartenda öre.

Fas ett. Förväntan, vilken underbar känsla det är. Eller ska man kalla det för tillstånd. Den tiden innan något förväntat positivt ska ske, kan du fylla med precis vad du vill. Det är som våren. Du har hela den plus sommaren framför dig, den finns kvar. Ännu inte upplevd/uppäten. Som en god middag, en semla eller ett glas gott vin. Vädret har fortfarande goda möjligheter att bli precis perfekt.
Allt balanserar på toppen. För ännu har du inte tagit första tuggan, blivit halvt illamående av att ätit för mycket eller för berusad eftersom det blev mer än ett glas av det goda vinet.
Du har inte bränt dig i solen, inte heller blivit antastad av försäljare som är oerhört påstridiga, men som du inte kan klandra för du vet att de behöver pengarna. Inte heller har du smakat på den bittra insikten om att du är en presumtiv. ”Kund” för de unga män som säljer sin kropp till välgödda västerländska kvinnor.

Lena Appel, ”could be anything”

Fas två. Just nu är det julafton. Vi är mitt uppe i det jag och min familj har längtat efter och som jag har förberett, lagt för mycket pengar på och nu har vi smällt i oss julbord, godis och tecknade figurer och tillståndet kan kallas för blandade känslor. Jag tycker att jag har ätit för mycket, spenderat för mycket, och känner ett visst mått av skam över det. Spänningen och skulden gör att humöret blir lite varierat och jag vill att julen ska vara över men samtidigt inte.

Lena Appel, ”skador”

Själva upplevelsen här och nu. Är fylld med vitt skilda fakta, känslor, tankar och viljan till något. När julafton är över, då vi är hemma igen, är nästan alltid känslan ”skönt”. Vardag igen, borta bra men hemma bäst och liknande känslor.

Lena Appel, ”vackert”

Fas tre. De känslorna går fort över och övergår till att bli ” nostalgi-läge”. Fas tre då man återgår till fas ett men med fakta, något av en ”postförväntan” . Då sållar jag bort gråskalan, det lite halvtråkiga och småmisslyckade och oviktiga försvinner. Kvar blir minnena av det som var riktigt otrevligt men mest av det som var roligt och härligt, Det jag vill komma till med detta är att jag upplever själva skeendet eller händelsen som både härlig men också bitvis asjobbig, men det är värt det för ” förväntanstiden” och ”nostalgitiden” överväger och anstränger man sig att hålla humöret uppe under resan så kan ”nostalgitiden” fyllas med gemensamma upplevelser som räcker länge länge. Nu ska jag gå och duscha… tvättat hår är överskattat, har nog aldrig haft en sådan intressant frisyr.

Allt gott/Lena

2 reaktion på “Fas två på Kap Verde”

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *