Fågelperspektiv II

Ringduvsparet vi har i trädgården är lite enfaldiga och högfärdiga. Dom tycker nog att de är fåglarnas greve och grevinna. Det är nämligen de som ÄGER hela trädgården. Inklusive fågelbordet, vilket de egentligen är alldeles för tjocka och osmidiga för att kunna sitta kvar på/vid någon längre stund. Men de kämpar på, och vingligt är det. Men så heter de ju Columba palumbus – inget namn för något litet och nätt.
Jag tycker det hela påminner lite om hur vissa människor kan bete sig vid smörgåsbordet på finlandsfärjan. Men vi låtsas inget om det halkande paret, utan fyller på frön. Och de andra fåglarna verkar inte ta någon notis om partypajjarna.

Lena Appel. "Ringduva"
Lena Appel. ”Ringduva”

Här ska ni få lite fakta, från Wikipedia förstås…
Ringduva (Columba palumbus) är den största och mest utspridda duvarten i Europa. Ringduvan förekommer i de flesta typer av skog och har på senare år förflyttat sig till mänsklig bebyggelse, såsom parker och trädgårdar.
Förutom sin storlek särskiljs ringduvan från tamduvan bland annat genom ett större bröst, längre stjärt, och ett proportionellt mindre huvud. Ibland kan arten även förväxlas med den liknande skogsduvan, som till skillnad från ringduvan saknar en vit halsfläck. Ringduvans läte utgörs av ett femstavigt hoande, och dess flykt är snabb med klippande vingslag.
Ibland anses ringduvan som ett skadedjur, då de ofta i grupp livnär sig av utsädet på nysådda åkrar och förorenar mogna grödor med sin spillning. Fågeln är också ett välkänt villebråd bland jägare.

Allt gott/Lena

Crush some Candy

Lillgrisen (yngste sonen) är ledig från skolan och jag jobbar hemma. Det betyder att vi inte behöver stressa den här morgonen för att få ihop, och med oss allt. Utan kan ta det lite lugnare och filosofera över varför Simpsonfamiljen är gula i skinnet och lite andra saker som står på vår familjs agenda.
Och jag unnar mig en stund med att spela Candy Crush, ett dataspel som är det enda jag någonsin har spelat under en längre period. Jag har aldrig fastnat för dataspel, och jag har provat. Lite olika genrer och upplägg men alltid tröttnat fort. Men förra sommaren så introducerades jag i detta spel, som går att köra på min ”smarta” telefon (vilket skumt uttryck detta är tycker jag). Kan telefonapparaten ställa upp i ”snillen spekulerar”? Eller…

Det som gör att jag gillar spelet är att det går snabbt att plocka fram, det är fina färger och lyser. Du kan sitta var och hur du vill. Det påminner lite om ett barndomsspel. Jag tänker på Femtonspelet. http://sv.wikipedia.org/wiki/Femtonspel En endimensionell kuben kan man säga. Utan glitter.

Nu var jag helt kass på kuben. Och varken Femtonspelet eller Kuben hade effekterna som finns i det här spelet, nämligen att det exploderar och fräser om du är tillräckligt duktig. Trodde inte jag hörde till ”Dynamit Harrys” gäng men när det handlar om karameller och chokladbollar som exploderar i fantastiska färger och glitter blir jag alldeles upprymd och mumlar nöjt för mig själv,

– Jävlar, vilken smäll…

I detta rus kan jag glömma lite av det mindre roliga i tillvaron. Samt att jag hindrar mig själv från att ”disträstäda” d.v.s. gå och plocka efter mig själv och alla andra, när jag rör mig i hemmet. En syssla som man kan hålla på med minst lika länge som vilket spel som helst. Men det glittrar inte det minsta och det enda som exploderar är jag. Och det är ingen vacker syn.

Lena Appel. "Candycrush"
Lena Appel. ”Candycrush”

Nu är det ingen som reagerar om jag sitter och tramsar med spelet för det är just vad alla andra i familjen också gör. Möjligen kommer en reaktion när de upptäcker att de inte hittar sin Ipad på grund av röran. Men resterande delen av familjen spelar helt andra spel som jag inte alls förstår mig på.
Zombies, som skall tagas av daga, Imperier i rymden som måste tas itu med hårdhandskarna eller ett evigt krig någonstans i den virtuella världen som innehåller flygande hundar och små ridbara grisar!  Just det spelet kräver sin spelares uppmärksamhet vid de mest underliga tidpunkter (jag har förstått att man där ingår i någon slags armé, och har ett ansvar gentemot sina spelkompisar som kan befinna sig på andra sidan jordklotet).

Själv är jag en freebasare som kör mitt ”karamell-bombnings-race” lika allena som jag ”disträstädar”.

Allt gott/Lena Appel

Fågelperspektiv

Det är ett vårtecken tänker jag och tar på mig vinterjackan, mössan och handskarna. Varmt är det INTE… ännu. Jag går ut i solen och njuter. En moped brölar förbi med ett ljud som får mig att göra en tidsresa trettiofem år bakåt i tiden. Vårarna kändes likadana då. Jag var inte lika medveten och brydde mig inte lika mycket. Framförallt hade jag inte lika mycket kläder på mig då. Jag försöker komma ihåg detta när jag ser min sjuttonåring traska iväg i en outfit som mer passar i Florida nu, än Sörmland. Jag överlevde (om än med vissa men) han kommer också att överleva. Jag sveper sjalen ett varv till (annars får jag nackspärr) och sätter mig i solen och väntar på att Motacilla alban ska komma tillbaka.

Lena Appel. "Sädesärla"
Lena Appel. ”Sädesärla”

Här ska ni få lite fakta, från Wikipedia förstås…
Sädesärla (Motacilla alba) är en fågel som tillhör familjen ärlor och piplärkor. Den häckar i större delen av Europa och Asien och delar av norra Afrika. Den är en stannfågel i de mildaste områdena av utbredningsområdet, men är i övrigt en flyttfågel som övervintrar i Afrika. Den förekommer också som en ovanlig häckfågel i Alaska. Den är en liten, slank, svartvit fågel med lång stjärt som den ofta vickar på. Sädesärlan är en insektsätare som främst förekommer i öppna biotoper, ofta i närheten av bebyggelse och vatten. Den föredrar barmark för födosök och i stadsmiljöer har den anpassat sig till att söka sin föda på asfalterade ytor som parkeringar och dylikt. Den placerar sitt bo i hålor och skrevor i exempelvis flodbankar, stenmurar och byggnader.

Det är en dag i morgon också…

Så här i påsktider blir det så tydligt. Varför är allt som är gott, mysigt och roligt samtidigt giftigt, skadligt och kostar både din fysiska och mentala hälsa?
Jag tycker att naturen i övrigt är så smart. Allt är liksom uträknat. Vi bryts ner och växer upp igen, kretslopp, näringskedjor. Ät en morot och bajsa ut den. Halleluja!

Lena Appel. "det är en dag i morgon också"
Lena Appel. ”det är en dag i morgon också”

Då borde, enligt min logik, socker, alkohol och ostbågar t.e.x. också vara helt ok, och kännas bra även efter att du ätit.
Antingen det eller så skulle kroppen ha den spärr, (som min uppenbarligen inte blev utrustad med) som gör att du slutar äta godis när du känner att det stramar i kinderna av allt socker. Eller inte tar ytterligare ett glas vin när du redan är avslappnad och mår alldeles jättebra (och dessutom av erfarenhet VET att i morgon är det pay-back-time)
Ett av många mysterium i denna, i mina ögon underliga värld.

Allt gott Lena

Ner & Upp

Jag vet inte hur det är med er, men ibland tycker jag att livet är så upp och ner, fram och tillbaka, att jag liksom inte märker när det faktiskt lugnar ner sig. Jag sitter liksom bara och håller i krampaktigt och väntar på nästa våg. Jag tror det kallas rädsla.

Lena Appel. "Upp och Ner"
Lena Appel. ”Upp och Ner”

Jag tänker då att mindfullness vore på sin plats. Tänk om man kunde vara så cool. Att båten flyger hit och dit det stormar ordentligt. Men jag sitter bara lugnt och fint och betraktar.

– Det här var sannerligen en storm som heter duga.

– Hoppsan där ramlade jag ur båten. Oj vad blött det blev.

– Sedär en liten makrill minsann.

– Lite svårt att andas, intressant. Mmm vattnet har en fantastisk grön nyans idag.

– Hej på dej lilla havsanemon.

– Vi testar några rejäla simtag i alla fall.

– Ojsan, sand mellan tårna minsann.

Jorå, sen hittar jag värsta största skattkistan på stranden! Tänk vad jag kan få vara med om bara jag inte vore så rädd.
Jag önskar er en lugn, fin och alldeles orädd Påsk.

Allt gott Lena Appel