Spindelkvinnan

Jag vill vara klok/god, snäll och rättvis. Det är mitt mål och min värdering. Sen blir det ibland inte så. Det är då jag blir ”Spindelkvinnan”. Inte som ”Catwomen” som vars främsta egenskap är att hon är snygg och sexig, sedan lite smart och ond uppepå det. Nej, jag blir en motbjudande varelse som inte alls är eller känner mig snygg allra minst god och klok och absolut INTE snäll och rättvis. Detta händer de dagar jag är tröttare än vanligt, det kan ha varit ett möte med någon institution eller så…
Så jag vill presentera Spindelkvinnan som kommer att gästblogga/rita här emellanåt.

Lena Appel. "Spindelkvinnan"
Lena Appel. ”Spindelkvinnan”

Det som ingen vill ta i!
Jag är inte bekväm! Passar absolut inte in i det här samhället som det ser ut nu!
Jag är en jobbig mamma som vill ha hjälp till min son med autism att utvecklas så mycket som det bara går. Där finns ingen hjälp att få, så jag har försökt själv med sjukskrivning som resultat. Här är det ”håll dig på mattan” som gäller. Inga nya ideér eller initiativ, vi gör som vi alltid har gjort – ingenting. Kan inte tro på det, någonsin och jag kan bli kallad för allt möjligt men jag siktar hellre mot stjärnorna än tuggar mattfransar.
Sedan en jobbig kvinna också, som tycker att jag och mina systrar här i världen ska ha samma värde, rättigheter och lön för mödan som mina bröder får. Det är lustigt att när man klagar på den här biten är man bara en ”bitter kärring”, ett sätt att försöka trycka ner oss som pekar på Elefanten som står där och suckar och är så uppenbar så det sticker i näsan.
Dessutom en jobbig konstnär som tycker att det jag är bra på och kan bidra med till den här världen kunde ha större värde, inte bara för min egen skull utanför att jag är korkad nog att TRO att det faktiskt är viktigt med ett levande kulturliv för samhällets utveckling.

Ja, herregud hur dum får man bli?
Hur ”DUM” som helst enligt mig! Här är det också väldigt vanligt att man blir negligerad och betraktad som en ”bitter misslyckad konstnär” som är pinsam. Också en typisk ”maktmanöver” för att få tyst.

Lena Appel. "Det som ingen vill ta i"
Lena Appel. ”Det som ingen vill ta i”

Jag tycker att vi har en gigantisk elefant/noshörning/flodhäst (kärt barn har många namn) i samhällets vardagsrum! Vi tassar runt och river oss i huvudet och funderar varför saker och ting blir sämre och sämre när det gäller solidaritet och medmänsklighet. De som tjänar bra med pengar i sina företag nöjer sig inte med det det ska liksom tjänas sjukt mycket pengar annars är det inte bra. Summorna är löjligt höga, vad ska de göra med alla pengarna? Skrapar ihop jättehögar som de ”bara ska ha”, det är ju inte så att de behöver alla de pengarna för att överleva dagen. Det är ju inte långt till bilden av Joakim Von Anka som dyker med trampolin ner i sina hav av slantar. Det tyckte man var lite ”kocko” och roligt då på sjuttiotalet men nu är det ju helt ”normalt”. De som vill får väl tjäna mycket pengar om det är det som de vill göra med sitt liv. Men om vi kunde ”dra ner volymen” lite och saker och ting bara kunde ”få gå runt” så fick ju fler jobb och fler kunde få hjälp som behöver det. I skrivande stund är liknelsen mellan en skitarg Kalle Anka och mig inte heller långt borta! Men egentligen har jag förvandlats till…Spindelkvinnan!!! Visserligen också utan byxor och skitarg.

Håll ut/Spindelkvinnan

Gå din väg!

Det är många som mår dåligt idag. Speciellt unga människor. Det är oroväckande minst sagt. Jag anser att det finns ett samband mellan vårt ”smala samhälle” och sakernas tillstånd.

Alla ska vara individuella på samma sätt?!
Det är motsägelsefullt. Å ena sidan hyllar vi individualismen men bara så länge alla passar in i den givna mallen. Det är ”gå-den-här-vägen” för alla. Det börjar tidigt men i skolan blir det väldigt tydligt.

Lena Appel. "Möjliga vägar"
Lena Appel. ”Möjliga vägar”

En jättesmal väg, där du ska se ut på ett sätt, vara på ett sätt och göra på ett  sätt. Akademisk utbildning och/eller kändis. Nu kan inte alla vara konsulter/projektledare eller programledare. Jag tror inte att behovet finns – även om det görs otroligt många märkliga utredningar, projekt och motbjudande TV-program. Vad hände med alla vars begåvning är att arbeta praktiskt med händerna? Dem som har förmågan att se och skapa nya saker, ideer, värderingar?  Eller dem som kommer med ett annorlunda sätt att vara och på så sätt hjälper oss att vidga vår värld, kanske trampa upp nya stigar i hjärnan?

Min dröm är att vi alla får plats att gå vår egen väg!
Inte bli sittande i diket och titta på. Vi behöver fler typer av vägar som går parallellt och kanske till och med korsar varandra emellanåt. Vi kan knalla på våra respektive vägar och utbyta erfarenheter med varandra under färden. Några av oss har en guppig väg, andra en slät kanske efter vad som behövs och är bra för just dig. Alla vägar bär inte till Rom! Utan också till Köping , Missenträsk, Disneyland och Uddevalla.

Vi ses på månen! Allt gott Lena Appel

Jag blir glad

Stod mitt i min ”söndagsvardag” och fixade med middagsmaten då mobiltelefonen i röran på köksbänken ringer. Det är ett nummer jag inte känner igen och tänker lite trött  – säkert en försäljare.
Men svarar ändå?!  (jag har lärt mig att avsluta säljsamtal snabbt och smärtfritt).

– Hej Lena det är R
– R??!!
– … lägg inte på!
– Nej, varför skulle jag göra det? Vad vill du?
– Jag vill be om förlåtelse…

Det är en man som är en ”inte-så-nära-vän” från ”en annan tid” och som för ett par år sedan handlade på ett sätt på Facebook som gjorde mig mycket besviken och jag valde att bryta med honom. Det har runnit mycket vatten under broarna sedan dess och jag kan inte säga att jag gått och tänkt särskilt mycket på detta.

Men han berättar att han har velat kontakta mig och nu gjorde han det. Och när han säger förlåt och frågar mig något i stil med…
– vad säger du? Och så hör jag mig själv säga…
– Jag blir glad.

Lena Appel. "Hjärtat mitt"
Lena Appel. ”Hjärtat mitt”

Bara så…”plupp”.  Det är så sant, och jag blir själv förvånad över känslan och att hans samtal faktiskt betyder jättemycket. Jag hade överlevt utan förlåt, men med ett förlåt är det som om det blev lite ”renare” lite ”lättare”. Lite som när en fläkt väl slår av och man slås av vad lugnt det blev, man har inte tänkt på det störande ljudet.

Jag har funderat mycket över detta med förlåtelse och vad det innebär. När jag hittade de här raderna så fick jag en aha-upplevelse.

Citat: ”Förlåtelse ursäktar inte handlandet . Förlåtelse hindrar handlandet från att fortsätta skava i ditt hjärta.”

Vi har ju alla många sådanahär ”cases” i våra liv. Saker som är stora och små, vi har förlåtelser att be om och att få. Tänk vad många stora som  små ”fläktljud/skav” vi går omkring med som kanske kunde tystas?

Vi pratar en liten stund om ditt å datt och avslutar sedan samtalet…
– Jag förlåter dig, jag är glad!
– Tack, ha det bra. Hejdå.
– Hejdå.

Allt gott/Lena Appel

Fejka tills du Mejkar

Jag tycker att ”svengelska” är jätteroligt. Ni som inte tycker det kan ju prova att använda det goda rådet…
”Fake it until you make it”.
Jag vet inte men ibland tror jag faktiskt att livet blir lite roligare om man tar i lite extra. Min kloka son brukar sitta och skratta jätteansträngt och teatraliskt alldeles för sig själv, och jag frågar.

– Varför gör du så, det hörs ju att du inte skrattar på riktigt.
– För det blir roligt säger han och börjar skratta på riktigt.

Lena Appel. "Fake it until you make it"
Lena Appel. ”Fake it until you make it”

Det är ett exempel på ”fejk-kraften” Annars fejkar jag att jag förstår siencefictionfilmer och gillar sill. Vem vet, en vacker dag kanske det blir begripligt och gott.

Allt gott/Lena Appel

Kånka på världen

Jag har fått höra att jag “tar världen på mina axlar” Och det har sagts med irritation och en tydlig värdering att jag borde upphöra med detta duktighetssyndrom.
För länge sedan kunde jag känna mig duktig som tog ansvar och for runt och ordnade och ställde. Att jag gjorde gott på något sätt. På senare år då jag fått lite mer nyanserade glasögon och avsevärt mindre ork, ser jag dels att ingen har bett mig om detta och jag orkar inte heller.

Lena Appel. "Världen på dina axlar"
Lena Appel. ”Världen på dina axlar”

Då kan man ju tycka att det vore läge att lägga ner jordklotet och gå och göra något annat istället. Men se! Det är inte så enkelt alls har jag upptäckt. Jag vill inte bära på det, det är tungt, obekvämt, sjukdomsframkallande. Det är dessutom en omöjlig uppgift. Det hindrar mig från att göra saker jag hellre skulle göra, människor blir irriterade på mig.
Jag lägger ner klotet ibland när jag får glimtar av insikter. Eller tappar det när jag blir sjuk, usch vilken ångest.

Men plockar upp det igen utan att jag märker det. Det tar tid att avveckla “helgonskapet” antar jag, det vore ju käckt om jag kunde nöja mig med tex bara Sverige eller kanske något landskap…typ Småland, det är ju ändå ganska stort.

Allt gott/Lena Appel